My life, my game, my hell!

Efter att ha spenderat en vecka på Teneriffa kan jag konstatera att det är underbart att få åka iväg till solen! Speciellt som vinter fortfarande bitter i kinderna och kylan verkar vägra att ge med sig...

MEN mitt paradis finns ändå här hemma!
Här finns nästan allt jag vill ha, min familj, mina vänner, min hund och mitt jobb!

Ibland undrar jag om jag verkligen behöver någon i mitt liv, alltså en flickvän. Jag har så underbara vänner och den kärleken som de ger mig är helt enkelt makalös. Det finns alltid någon där, någon som vill lyssna, umgås, mysa eller bara vara.
Men visst, jag saknar det där lilla extra. Den där känslan av att få vara den person som någon behöver lite extra mycket, att få komma hem till någon som undrar hur dagen har varit, hur man mår och som finns där i stort sett all the time.

Men skulle jag få välja mellan att aldrig träffa någon eller att aldrig få vara med mina vänner igen är valet inte svårt! Mina vänner är viktigast, de som inte sviker, de som verkligen bryr sig.
Jag hoppas att mina vänner verkligen vet hur mycket de betyder för mig och jag hoppas att jag verkligen visar det.
Att de vet att när som helst så får de komma till mig, spelar ingen roll om de är ledsna, glada, arga eller bara behöver någonstans att komma undan från allt. Det är alltid öppet hos mig, är jag bara hemma så är det bara att komma in!

Så ett paradis behöver inte vara ett ställe i solen... Utan bara en känsla av lycka!
Och det mina vänner, det är mitt paradis!

Frågan är ju om man skulle ge sig på ett försök att vara aktiv bloggare! Frågan är ju bara om någon skulle vilja läsa allt dravel som jag skulle skriva? :) Men det är klart, man kan ju alltid blogga enbart för sig själv, för att skriva av sig det man vill ha sagt... Fast samtidigt har jag mina underbara vänner som är hur bra som helst att ventilera allt jag vill prata om! Så frågan är ju om jag har någon användning av en blogg!

Men jag kan ju prova och se! :P

Dagen har iaf varit bra, hade ju nästan hoppats på lite magic ikväll... Men det blev jobb och sedan födelsedagsfika istället!
I morgon börjar en ny vecka med jobb och andra skojsigheter!

Jaja, skriver nästa gång när jag har nå kul att skriva! :P

Tjoho! Nu är världens mest inaktiva bloggare tillbaka för ett nytt inlägg! ;) Snart är det ett år sedan jag skrev något här...

Singel igen, tråkigt och skönt på en och samma gång! Jag älskade verkligen henne hur mycket som helst... Och jag gör fortfarande det! Men ibland fungerar det inte och då är det lika bra att man låter det gå!
Jag ser hellre att hon är lycklig med någon annan än att hon är med mig och olycklig... Ville verkligen inte att det skulle gå såhär, men det är väl dels mitt eget fel som gjorde det mesta fel när det började vara jobbigt!

Jaja, jobbar och står i som vanligt! Lite för mycket bara för det mesta, men jag hoppas att det ska synas i min ekonomi ;)

När man har en vän som är och har varit stark hela sitt liv, har stått emot skit, gått igenom helvetet och kommit ut helskinnad. Varför ska man då behöva stå och se henne kasta bort sitt liv på en fullblodsidiot som behandlar henne som skit?

Jag har alltid sett upp till henne, att hon verkligen vågat vara den hon är. Hon har alltid stått upp för sig själv. Även om det har inneburit tårar och smärta för henne! Men nu viker hon ner sig, säger att allt är hennes fel och inser inte alls att han kväver henne. Det gör så ont i mig, men jag vet inte vad jag ska göra... Han är ju sååååå snäll när han är nykter, mmm right! Kanske det, men om man som han är för förtjust i dricka så är det ju rätt ofta som han inte är snäll. Att alla hennes kompisar är idioter och whitetrash är ju självklart. För hans kompisar är ju väääääldigt bra, för vilka kan vara bättre kompisar än dom lokala A-lagarna?

Näe, fy fan... En dag kommer han att göra henne riktigt illa, hoppas bara att hon överlever... för det kommer han inte att göra den dagen!